Stina

Jag och Ana tog tåget mot Oxford tidigt lördag morgon. Det blev en himla trevlig dag av turistande i denna studentstad med flera hundra år gamla traditioner som fortfarande finns kvar. Fascinerande! 

Vi bokade en guidad runttur där det ingick entry in till vissa universitet och bibliotek och liknande. Vi såg bland annat en sal där vissa scener ur Harry Potter spelades in. 

 

Vi åt lunch på en himla mysig pub som luktade jul, och vi hann såklart med lite shopping. På tåget tillbaka på kvällen var vi båda helt slut av allt rundvandrade och shoppande. Vi räknade ut att vi hade vart igång i cirka 13 timmar. Puh! 

 

'Här är utsikten ifrån en katedral vi klättrade upp för. Så fint!

Sammanfattningsvis så var det en sjukt fin dag med fina Ana. 

Imorgon är det måndag och som vanligt är det nya tag. 

Bara tre veckor kvar nu. Whaaaaat??????? 

 

PUSS

 

 

Måndag igen. Suck. Dagen har bestått av föreläsningar och grupparbete för en redovisning vi har på torsdag. Just nu känns the workload ganska tung och det känns inte som varken jag eller min tid räcker till. Dessutom tror jag att jag har lite post-weekend-depression, om det nu finns något som kallas så. Bjuder på två bilder från The Nordic Society Ball som var i Lördags. Det var en kväll av paljettklänningar, bubbel, och dans.
Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp tidigt imorgon och jobba. 

PUSSS

 

Magisk Helg! I Fredags var det som sagt Fratellis-konsert som gällde. Var ju lite nervös över att gå själv men det gick hur bra som helst. Njöt av det faktum att THE FRATELLIS spelade ca 200m ifrån mitt rum. Killarna gjorde mig inte besviken, framförallt Jon Fratelli hade den där utstrålningen som gör en knäsvag.De spelade alla låtarna jag hade önskat, förutom Babydoll. Gillar deras nya album starkt! 

Nu har jag varit här ungefär halva min tid här. Hur sjukt är inte det? Det gör mig stressad. Kommer jag hinna göra allt jag vill göra innan jag åker? Gör jag det mesta av mina få veckor är? Gör jag det bästa av det? Samtidigt vill jag ju förtvivlat leva i nuet, och bara njuta av att vara här. Den där balansen är svår för mig att hitta.
Jag vet ju att det finns saker jag kommer sakna så mycket när jag är i Sverige. Småsaker. De enkla sakerna som utgör vardagslivet här. Jag kommer sakna karaoke-onsdagarna på vår lokala pub Dirty Duck. Jag kommer sakna att småprata med städerska, trots att jag inte alltid förstår deras grova Coventry-dialekt. Jag kommer sakna barerna i Leamington. Jag kommer sakna att kunna ta tåget till Birmingham och njuta av shoppingutbudet där.  Jag kommer sakna möjligheterna varje kväll har här. Jag kommer sakna att iaktta det sociala spelet som utspelar sig bland tonåringarna i köket. För att bara nämna några ting.

Det är de sakerna jag måste försöka komma ihåg när jag tycker är jobbigt och svårt. Som när jag inte hänger med på en föreläsning för att jag inte kan den engelska läroplanen. Eller när jag FORTFARANDE inte fått min DBS-check som jag behöver för att göra EN veckas praktik. Eller när tvättmaskinen i tvättstugan som ligger i en annan byggnad inte vill vrida ut vattnet ur mina kläder. Eller när jag ska försöka trängas med arton stycken artonåringar i köket för att laga mat. För att bara nämna några ting.

Men jag antar att det är de positiva OCH negativa sakerna som utgör en helhet av en upplevelse. Det blir intressant att se hur jag ser tillbaka på allt sen. Även om jag inte borde tänka på det nu. Eller borde jag boka flygbiljett hem redan nu för att hitta en billig och bra? Balans? Eller? Va? 

På lördag ska jag iallafall åka till Cambridge och hälsa på Malin på Luke och deras bebis Casper! Hur fint! Och imorgon är det THE FRATELLIS. Är lite nervös över att gå själv, men jag ska låtsas vara strong, confident and indepented. 

PUSS

I helgen var Mathilda här och hälsade på! Som alltid med oss två blev det mycket episkhet.Tyvärr finns det inte ord att beskriva hur bra det var, men ska försöka sammanfatta det.
På fredagen mötte jag upp henne i Coventry och sen åkte vi hem till mig och körde The Dirty Duck och The Terrace bar. 

På lördagen körde vi Shopping, Nandos och Costas i Birmingham. På kvällen tog vi bussen in till Leamington och körde The Duke och Moo Bar. Moo Bar var FANTASTISKT med den perfekta blandingen av musik. 80-tals klassisker, Shakira , Akon och Morrissey. Dans dans dans. 

På söndagen var vi i coventry och gick på bio, Spectre såg vi. På kvällen hade vi pyjamasparty.

Imorse åkte Mathilda och det känns tomt. Det har kännst som hon har bott här permanent här i helgen, precis som hon alltid var här och delade min vardag på Warwick Uni. Så enkelt och naturligt , precis som allt var som det ska vara.
Men ska försöka inte att vara för sentimental utan istället vara glad över att ha ännu en helg som kommer gå till historien som en av de bästa. 

Avslutar med lite låttext från helgens Anthem, som också har vart helgens och framtidens motto:

 

 

Redan tisdag på den nya veckan. Vecka 6 på min vistelse här. Redan November och mitt huvud hänger inte med. Det är kyligt, fuktigt och dimmigt, precis så som jag minns höst-england.

 

Helgen som började redan i torsdags var en av de bättre helgerna här. Ska försöka sammanfatta den lite:

I torsdags efter föreläsningen åkte jag och Ana och Gemma till Coventry för en Halloween-fest för alla internationella studenter på campus. Festen var inte top-notch dock och jag fick känslan av att vara på ett språkrese-disco ungefär. 

I Fredags hade vi seminarium och efter det städade jag mitt rum riktigt ordentligt för första gången sen jag kom hit. På kvällen gick jag och Ana och Gemma till Varsity, en pub på campus som vi inte testat innan.Det var SÅÅ mysigt. Vi blev alla tre superduper-mätta.Önskar jag hade en bild på allt vi åt. Vi delade på en förrätts-platter som innehöll vitlöksbröd, onionrings, friterad kyckling och nachos. WOW: Sen en hamburgare på det. Paltkoma!

I Lördags var det Halloweenfest på campus. Var inte så positivt inställd först, men det blev en av de mest minnesvärda kvällarna här. Härlig musik, mycket dans och magi i luften.