Stina

Vi har nu kommit till var allra sista destination, Singapore. Att ta sig hit har varit en utmaning minst sagt. Igar nar vi skulle kopa tagbiljetter hit far vi reda pa att det inte gar nagra tag fran Kuala Lumpur till Singapore forens nasta manad. JAHA? Vi fick ta ett tag till en bussstation utanfor KL dar vi iallafall lyckades fa tag pa biljetter. Imorse tog vi bussen som var stor,luftig och harlig och allt var frid och frojd...trodde vi. Vi kommer fram till Gransen mellan Malaysia och Singapore och star redo med vara pass for att fa varan stampel. Vi kanner oss vana och rutinerade och duktiga. Mathilda kommer igenom enkelt MEN killen i Immigration hittar inte mig i sitt register. Jag far sta dar och vanta ett tag och nar jag forsoker fraga vad som pagar fnyser han i stort satt bara at mig. Efter nagon minut kommer det en tjej som for mig vidare uppfor nagra trappor dar de har ett kontor. Jag far satta mig vid ett bord framfor tre man i uniform som granskar mig noga och lange och skakar pa huvudet. De tror inte att det ar jag pa passet, sa jag far skriva min signatur men de ar fortfarande skeptiska. Efter ungefar tio minuter bestammer de sig for att det ar jag pa bilden i mitt pass och jag far ga. Nere vid terminalen hittar jag Mathilda som meddelar att varan buss har AKT UTAN OSS. Busschaufforen fran helvetet ville inte vanta. Vi irrar runt ett tag pa stationen och undrar vadfan vi ska ta oss till. Var raddning blir ett gang fran Singapore som later oss aka med i deras buss anda in till centrala Singapore. BLESS THEM.

Nu har vi ungefar en vecka kvar. Det kanns helt knappt. Jag bade langtar och vandas. Den sista veckan kommer besta av tva storstader; Kuala Lumpur som vi aker till imorgon och sedan Singapore.
De senaste dagarna har vi spenderat i Georgetown. Igar tog vi bussen till varldens storsta leksaksmuseum. Jag och Mathilda var sa lyckliga. De hade all varldens barbiedockor, OCH en upplaga av Michael Jackson dockan jag fick nar jag fyllde atta! Borjade nastan grata. Det fanns aven en life-size docka av Aragorn(JA, FATTA KRISTIN!) och The Joker och Indiana Jones till Mathildas stora fortjusning. Daremellan fanns det dockor i form av John Smith, Simba och Jack Sparrow och Sirius Black. Jag lar sakert ha glomt nagot mycket viktigt darifran men jag tror ni fattar grejen. Efter det akte vi tillbaka till omradet dar vi bor och hittade en kinesisk resturang dar vi at den godaste maten hitills pa denna resan. Jag at Deep fried chicken in sweet and sour sauce och Mathilda at Deep fried chicken in plum sauce. Vi var alldeles hapna efterat. Vi gick tillbaka idag, haha.
Vi har aven hunnit med uteserveringar med hostelkamrater och ett sista strandbesok innan vi aker tillbaka.
Nu ska vi ga och ata(igen).
PUSS

Har bytit ut Thailand mot Malaysia, Langkawi narmare bestamt. Vi har det sjukt bra. Idag har vi varit pa annu an batur, tillsammans med mestadels inhemska turister. Kulturshock! Alla badade i tshirt och byxor, eller sa badade de inte alls och sag ba medans deras pojkvanner badade i speedos. Sen var det jag och Mathilda i vara bikinis. Hmm.

Ar alltsa nu pa Koh phi phi. Vi tog en bat fran pangnang hit iforrgar. Koh pangnang tanker jag inte ens forsoka beskriva, det maste helt enkelt upplevas. Kan ha varit basta veckan i mitt liv, och Mathilda haller med mig.

Igar akte vi en battur runt Phi phi, vilket var underbart. Vi badade i en turkos bay, snorklade med fargglada fiskar och chillade pa Maya beach dar de spelade in "The Beach". Pa kvallen gick vi och tog nagra glas med folk fran baten, tva walesare, en amerikan och tre australiensare. Gick dock hem tidigt eftersom jag blivit ganska rejalt forkyld. Men jag overlever och ar vid gott mod!
Ett kort och sammanfattande inlagg eftersom jag har valdigt dalig inspiration till att blogga. Det ar svart att hitta ord som beskriver hur bra det har ar.

Har nu kommit till Koh Samui. Jag och Mathilda har det oforskamt bra. Badar hela tiden och har fatt lite for mycket sol. Pa Mathildas initiativ har vi startat en vit vecka vilket i vart fall innebar ingen lask. Far se hur det gar! Vi bor precis pa stranden och allt kenns veldigt lyx. Bussresan hit var dock allt annat an det. Jag fick inte plats med mina ben, och da kan ni tanka er hur trang det var. Vi blev avslappta vid hamnen dar vi skulle ta baten ifran kl 5 pa morgonen, och ni som kanner mig vet att jag inte mar toppen vid den tiden pa dygnet. Kunde dock inte motsta att skratta nar Mathilda racker mig ett paket pringels och sager "Det finns ingen angest som inte lite chips dampar". Bless her.