Stina

I Fredags kväll tog jag tåget till London, där Sara och Aina väntade på mig. Helt sjukt att träffa Sara igen efter ett halvår och som självklart fint att träffa Aina också. Vi gick till McDonalds och pratade, skrattade, fnissade, åt, skrattade ännu mer, misstänkte folk för att vara kända,och pratade mer. Hade en del att ta igen :)

Efter det gick vi hem och skvallrade, pratade och youtubade, fram tills att klockan blev 3.

Nästa dag vaknade vi vid elva och tog oss till Café Nero på Tottenham Court Road och satte oss i ett hörn och njöt av varandras sällskap. Sen tog vi oss till British Museum och tittade på mumier och andra häftiga saker. Vi satt även på en bänk och kommenterade folk. SÅ HIMLA KUL. Efter det gick vi till Kentucky Fried Chicken. Jag har aldrig varit där, vilket är SKANDAL. Jag blev frälst av deras Chicken popcorn. Helt galet. Framåt kvällen åkte vi tillbaka till Aina och chillade, gjorde oss iordning och förfestade med Vodka redbull och bra musik.

Vi åkte sen till ett ställe jag inte minns namnet på. SJUKT bra var det iallafall, de spelade Strawberry Fields, All Along The Watchtower, Undercover of Darkness, Common People och massvis av annan bra musik. Himla bra stämning och dans hela natten. På bussresan i gryningen hem träffade vi en norrman och lyssnade på fransmän. Aina hann med att skälla ut en rude taxichaufför ockå (Moahha)

Idag vaknade vi sent och låg o pratade länge. Efter käk, starbucks och mental breakdowns var det dags att säga hejdå. Alltid lika jobbigt. Det får en att inse hur mycket fina vänner betyder och hur värdefulla de är. Ovärdeliga helt enkelt. Kärlek!

PUSS

Ser fram emot helgen mer än det finns ord för.

Mamma , Pappa och Moster kommer över midsommar och en vecka efter det.

Jag åker hem den 22Juli(vet att jag skrev 20 på Facebook, men jag ropade tydligen hej innan jag var över bäcken eller vad det nu heter)

Miles Kane på BBC Radio 1 snart.

Har precis läst klart The sorrows of young Werther, bland det bästa.

Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga nu.

Imorgon åker Kristin hem. Ta väl hand om henne, tjejer!

På senaste tid har jag känt att min situation nu är liknande för hur det var för precis ett år sen. Då gick jag och väntade på ett besked om att få åka. Nu väntar jag på att få ett besked om hemresa. Samtidigt känner jag att man inte kan gå och tänka framåt eller bakåt hela tiden, som jag brukar göra. Jag måste lära mig att fokusera på nu.

Så ikväll ska jag försöka släppa alla tankar och bara leva. Även om det är mycket som saknas för att det ska vara komplett och helt.

I övrigt har jag blivit totalt besatt av Made in Chelsea, vilket är ungefär som The Hills, fast i London. Det är överdrivet, det är dramadramadrama, handsome men, poshness(är det ett ord?), och jag ÄLSKAR DET.

Arctic Monkeys nya album är genialiskt, förresten. Måste nog säga det till Alex nästa gång jag träffar honom. MOHAHAH.

Jag har världens bästa mamma och pappa <3