Stina

 

So I walk through Manser's shaw
I don't see you anymore,
We love to think about the way things were,
But the time has come and I'm glad it's over.

I don't know why I waste my time,
Getting hung up about the things you say
When I open my eyes and it's a lovely day,
You know sometimes I feel like I'm getting snowed under
with the things you say,

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as *
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...

Vart tar tiden vägen igentligen? Allt går så snabbt, det var ju nyss det var snö känns det som, men halva Maj har snart gått? För ett år sen kände jag verkligen vårkänslor och var jätte taggad för sommar. Just nu tycker jag det känns som höst, kall, röd, frostig höst. Jag vet inte varför. Hoppas de kommer snart, vårkänslorna, för de är bland de bästa känslorna som finns. Känslan av att ha hela livet framför sig, känslan av pirrande lycka, känsla av förväntan,känsla av värme.

En stor del av mina funderingar innehåller just nu Au-pair, som jag planerar att åka som efter gymnasiet. Frågan är baa vart? San fransisco eller Dublin? Sommar året runt, eller Irländsk dialekt? Amerika eller Great Britain? Jag ser så sjukt mycket fram emot det, samtidigt som det är så okänt, så långt borta, och samtidigt som jag igentligen aldrig vill lämna mina vänner här. Någongång måste man ut i världen, inte sant?

Något annat jag längtar efter är att gå ut! Bongo, drinkar, dans, underbara vänner.   OCH MALTA. 


Och lite random, opublicerade bilder: