Stina

Igår var Helens sista kväll i Worcester. Vi var alla lite chockade över denna plötsliga sorti men vi försökte att vara positiva. Det gick inte så bra för Anais, hon grät jättemycket. För en månad sen satt jag mitt emot dom och såg på medans de skrek på varandra på franska och hörde hur de sa att de aldrig skulle komma överens, nu såg jag dem gråta och kramas för att de skulle skiljas åt. Som jag sagt innan, jag blir aldrig klok på dessa fransyskor.
Vi konstaterade att vi inte hade klarat detta året utan varandra och att vi hjälpt varandra på så mycket olika sätt.
Vi skålade för att vi är "strong, independent women" och sen gick vi ut. Mycket dans och skratt.
Sen sa vi hejdå mitt i natten. Kändes så konstigt men ändå lägligt att vi sa hejdå på samma sätt som vi först träffades i Oktober.  En timme senare skulle hon åka till Birmingham International och ta sitt flyg hem.
Nu är hon hemma och jag kommer sakna henne, hon har varit min wing-woman(alla som sett How I met your mother fattar kopplingen, tänk er "haave you met Ted?") denna hösten och vintern, hon tröstade mig när jag hade panik över borttappade nycklar och lärt mig mycket.
På den ljusa sidan så är det en mindre fransyska, vilket betyder mindre franska, haha. Blir intressant att se vem som ersätter hennes plats. Blir svårt att toppa denna inspirerande kvinna dock. Jag och Anais sa att nu är det vi två som får hålla ihop.

Jag bjuder på en bild från igår, en bild av trion som inte längre finns.